Uppfödare – del 3 – Hallas kennel

Agneta Herlitz, min sambo, och jag drev under åren 1998-2007 Hallas kennel. Under denna period födde vi upp fem kullar med gotlandsstövare, totalt 30 valpar. Vi bodde då i Agnetas barndomshem i socknen Halla på Gotland, därav kennelnamnet.  Agneta hade huvudansvaret, min roll var mest att rasta hundarna. Vår första avelstik var Stella som fick tre kullar och sedan hennes dotter Freja som fick två. De hanhundar vi använde var Blixten och Vicke. När Blixten fick sin andra kull efter sig var han 15 år gammal.

Några av de valpar vi sålde under åren hamnade tyvärr hos dåliga ägare visade det sig, men de allra flesta fick leva sina liv i bra och kärleksfulla hem. Några jaktprovsmeriterades och många fick bra omdömen på utställningar. Flera fick i sin tur valpar efter sig, så Stellas, Blixtens och Vickes gener har förts vidare i rasen. Det var oss en stor glädje att se valparna födas och sedan följa deras första månader på nära håll. Vi fick flera nya vänner runt om i Sverige som köpt någon av våra valpar.

Bilden visar Agneta och några av våra hundar 2001. Stella står längst till höger. I mitten närmast Agneta står Gusse, den första valpen i vår första kull (1998) med Stella. Han var redan vid födseln nästan dubbelt så stor än sina kullsyskon. Vi ställde aldrig ut honom då hans mankhöjd var långt över maxgränsen. Han skulle ha blivit diskvalificerad på grund av detta. Men han var väldigt snäll och stabil. Till vänster om Gusse står Vicke, en av våra avelshannar. Han var ovanligt liten för att vara hanhund, och hans mankhöjd låg vid undre gränsen enligt rasstandarden. Gusse vägde mer än dubbelt så mycket som Vicke. Övriga hundar på bilden är Tor, Fajer och Tira från Stellas kull 2001. De var tre månader när bilden togs och var då på väg mot nya ägare.

När Agneta avled 2007 upphörde avelsarbetet. Jag klarade inte av att på egen hand driva kenneln vidare. Men jag har ännu kvar två ättlingar från vår uppfödning, Raja, snart 12 år och Sorken, drygt tre år.

Anders Lekander

Lennart Pettersson

Ronemarkens kennel – uppfödare av gotlandsstövare

Nu är det ett antal år sedan jag födde upp valpar, men jag skall försöka göra en återblick på hur jag upplevde att det var för mig att vara uppfödare.

När man har bestämt vilka hundar man skall para för en ny valpkull och när parningen har skett, då har jag kopplat av och låtit livet rulla på som vanligt ända fram till dess det börjat närma sig valpning. Då har jag gjort i ordning så bra som möjligt för tiken, så att hon får lugn och ro så att hon kan klara sig själv. Alla har också klarat sig själva utom en som det blev ett kejsarsnitt på.

Under min tid som uppfödare var jag ensamstående och arbetade full tid men jag kan inte annat än se positivt på hur det var att föda upp valpar.

Valparna föds och är tiken snäll, så är man där och tittar och plockar och kollar hur valparna ser ut. Om tiken är irriterad så får man ta det med ro tills tiken har lugnat sig. Sedan, när valparna har vuxit till sig och man lägger sig på gräset i trädgården och hela kullen kommer och klättrar på en och skäller och nafsar i kläderna och man tänker skall det bli jakthund av den och den och den, då är ”positiva känslor”.

Hungriga Gotlandsstövarvalpar!

Under tiden som valparna växer så har man fått kontakt med många personer som är intresserade av att köpa valp. Är det en gotlänning som är intresserad, då kommer han och tittar på valparna, är det en fastlänning, då säljs valpen med hjälp av ett fotografi.

De valpar som har sålts till fastlandet (de flesta) har jag själv levererat till köparen, vilket också är positivt, för då får man träffa och lära känna nya människor.

Det blev 18 valpar i fyra kullar som jag är uppfödare till och det är vad som Ronemarkens kennel producerade under åren 2006 till 2010.

Lennart Pettersson, Rone, Gotland