Exteriör

Storleken varierar, både inom och mellan kön. Idealt är en hane ca 52 cm med en tillåten variation på 48–56 cm och vikt mellan 16–23 kg, en tik ca 48 cm och får vara 44–52 cm och väga ca 15–20 kg. Rasen är relativt lätt i typ och då rasen inte avlats för enhetligt utseende så finns och tolereras ganska stor variation, både i typ, könsprägel och storlek.

Pälsfärgen

Jämfört med våra övriga svenska stövarraser är gotlandsstövare den enda med rent röd färg. Rasens färg beskrivs i standarden som gulröd och den genetiska beteckningen, genotypen, är EE kyky AyAy. Fenotypiskt är det då en dominantröd/sobel hund med vita tecken.

Många gotlandsstövare har svarta strån på öron, längs rygg och ut på svansen. Mängden kan variera från några enstaka strån till en helt skuggad rygg. Denna egenskap brukar kallas skuggning eller ”black overlay”. Skuggning innebär att svarta och röda strån förekommer blandat och/eller att hunden har svarta toppar på de röda stråna. Ibland kan skuggningen vara svår att skilja från svart/tan på små valpar men skuggningen minskar i omfattning alltefter hunden blir äldre och hunden blir till slut gulröd och det svarta pigmentet blir ibland bara kvar på öron, svanstip etc. Är hunden svart/tan är ryggens pälsfärg svart och stråna är helt svarta i det området. Området med svart i t ex hamiltonrasens och finnstövarnas fall krymper tills det endast finns kvar en svart sadel. För smålandsstövare och schillerstövare gäller att hundarna är svarta med tanfärgade markeringar endast över ögonen, på nosen, under svansen och på tassarna. Den typen av svart päls försvinner inte.

Egenskapen svart och tan (atat) förekommer i rasen vilket visade sig då inkorsning med hygen gjordes 2014 dvs. kullen efter Tösstjönnas Mozart och Astuens Disa. Förväntan var att samtliga valpar skulle vara gulröda med små vita tecken, tre av valparna hade också denna färg. Två av valparna var däremot svart/tan med små vita tecken. Av detta kan man sluta sig till att anlaget för svart och tan förekommer i bägge raserna eftersom svart/tan är recessivt och anlaget alltså behöver finnas hos bägge föräldradjuren för att egenskapen ska komma till uttryck.

Vilka av kullsyskonen som är anlagsbärare av svart/tan och vilka som är rent röda kan man inte veta utan DNA-test eller genom testparning.

I den andra inkorsningen, den mellan Gulsjölias Odin och Torun, föddes två valpar, bägge röda med små vita tecken. Huruvida någon eller bägge av dessa har anlag för svart/tan kan endast visas genom DNA-test eller testparning.

De blekningsanlag som bleker svart pigment till grått (dd) och (bb) som förändrar svart pigment till brunt förekommer så vitt veterligt inte på gotlandsstövarna. Anlaget för grått och brunt nedärvs recessivt och då både grått och brunt är ”hundfärger” så här kan man inte helt utesluta att anlagen finns i rasen men ännu ej dubblerats. Men, då rasen har en mycket hög inavelsgrad och det trots det inte förekommit varken grått eller brunt kan man med fog anta att anlagen inte förekommer i rasen.

Även den röda pälsfärgens intensitet varierar, hundarna kan vara alltifrån ljust gula till mörkt, nästan brunaktigt, röda. Variationen i intensitet kommer från I-lokus (Intensity Dilution) där det förekommer två alleler I och i, där II ger den mest intensiva färgen och ii ger den minst intensiva färgen. Det finns ytterligare två loci som påverkar intensiteten i det röda pigmentet enligt samma mekanism. För dessa tre gener finns DNA-tester. Troligen finns det ännu fler gener som bleker rött pigment men i dagsläget finns inga tester för dessa.

Vita markeringar

Vita markeringar innebär avsaknad av pigment (melanin). Den typ av vita tecken som förekommer i rasen brukar kallas för fenotypen Irish spotting, dvs. vit bläs, vit halskrage och vita tassar, eventuellt vit mage och vit fläck på bröstet. På senare tid har en form av vita tecken, kallad Whitehead uppmärksammats internationellt, men arvsgången är ännu inte känd. Den formen av vita tecken är förmodligen den allra vanligaste bland våra hundraser, inklusive de stövarraser som har vita markeringar, och kan i extrema fall ge ett helt vitt huvud och hals som på t ex Old English Sheepdog. Äkta Irish spotting förekommer så vitt man kunnat avgöra endast på Collie (rough and smooth) och eventuellt på några fler raser. Då inga DNA-tester gjorts på någon gotlandsstövare, samt att flera typer av vita markeringar inte går att testa ännu så länge, kan vi i dagsläget inte veta om de vita tecknen rasen beror på Whitehead, Piebald, äkta Irish Spotting, om de vita tecknen kommer från något annat loci eller om det till och med är en kombination av ovanstående lokus.

Överdrivet stora vita markeringar (överdrivet bred bläs) i huvudet kan medföra hörselnedsättning eller dövhet på ena eller bägge öronen (Strain 2022). Orsaken är i de fallen frånvaro av melanin i hörselcellerna. Det går inte att avgöra om en hund har nedsatt hörsel bara på andelen vitt i huvudet. Däremot kan det vara en indikation på en ökad risk. Vid tveksamhet bör valpar med mycket vitt i huvudet BAER-testas innan försäljning. BAER står för Brainstem Auditory Evoked Response och utförs på flera djurkliniker. I de fall en valp har nedsatt hörsel bör valpköparna informeras om detta. Hundar kan ha nedsatt hörsel och också vara döva på ett eller bägge öronen utan att deras livskvalitet påverkas.

Ögonfärg

Liksom på många andra raser förekommer dels en naturlig variation i ögonens färg, allt från ganska ljusa gulaktiga ögon till mörkt bruna. Men det förekommer också, mycket sällan, att hundar föds med ett eller med två blå ögon. Den typ av blå ögon som förekommer hos gotlandsstövaren är med största sannolikhet den som beror på att rasen har vita markeringar (av någon form, se ovan). Det kan också förekomma en form av blå ögon som troligen är polygent nedärvd och som förekommer på många djurslag såsom; människa, häst, åsna, gris, kattdjur och apor. Man tror att det krävs samverkan av åtminstone två, förmodligen fler, gener för att det i de fallen ska bli ett blått öga.

Blå ögon är tyvärr ett diskvalificerande fel enligt rasstandarden, mycket olyckligt, eftersom rasens population är så liten att varje enskild individ som utesluts ur avel (inte blir använd) är en förlust av genetisk variation. Att hunden har ett eller eventuellt två blå ögon påverkar varken hälsa eller funktion. Ännu mer olyckligt är det eftersom blå ögon i de allra flesta fall beror på att hunden har vita markeringar och att genen/generna för vita tecken i huvudet (troligast Whitehead) förekommer både hos gotlandsstövare och hos de övriga stövarraser som uppvisar vita markeringar på kroppen och i huvudet.

Orsaker till blå ögon hos hund

• Whitehead – större eller mindre vita tecken på huvudet. Ibland så stora att de täcker ögon och ev. öron. Frånvaron av melanin i ögat ger blå ögon. Frånvaro av melanin i örats hörselceller ger nedsatt hörsel och/eller dövhet.
• Ett eller flera postulerade loci som styr andelen och fördelningen av vitt på huvud och kropp, med samma eller liknande effekt som Whitehead ovan.
• Merle
• Albinism, förekommer inte så vitt man vet på hund.
• Pseudoalbinism, t. ex Oculocutaneous albinism, sällsynt men förekommer på bl.a. Dobermann
• Dominanta blå ögon, förekommer framförallt på Siberian Husky och Border Collie.
• Blå ögon med okänd arvsgång. Samverkan krävs troligen mellan två eller fler olika locus/alleler. Dels för att ett öga ska bli blått, dels för att bägge ögonen ska bli blåa.

Källor

Dog Coat Color Genetics
http://www.doggenetics.co.uk/

Coats & Colors
https://coatsandcolors.com/

George M. Strain. Deafness in animals (Professional version) 2022. https://www.msdvetmanual.com/ear-disorders/deafness/deafness-in-animals