Lennart Pettersson

Ronemarkens kennel – uppfödare av gotlandsstövare

Nu är det ett antal år sedan jag födde upp valpar, men jag skall försöka göra en återblick på hur jag upplevde att det var för mig att vara uppfödare.

När man har bestämt vilka hundar man skall para för en ny valpkull och när parningen har skett, då har jag kopplat av och låtit livet rulla på som vanligt ända fram till dess det börjat närma sig valpning. Då har jag gjort i ordning så bra som möjligt för tiken, så att hon får lugn och ro så att hon kan klara sig själv. Alla har också klarat sig själva utom en som det blev ett kejsarsnitt på.

Under min tid som uppfödare var jag ensamstående och arbetade full tid men jag kan inte annat än se positivt på hur det var att föda upp valpar.

Valparna föds och är tiken snäll, så är man där och tittar och plockar och kollar hur valparna ser ut. Om tiken är irriterad så får man ta det med ro tills tiken har lugnat sig. Sedan, när valparna har vuxit till sig och man lägger sig på gräset i trädgården och hela kullen kommer och klättrar på en och skäller och nafsar i kläderna och man tänker skall det bli jakthund av den och den och den, då är ”positiva känslor”.

Hungriga Gotlandsstövarvalpar!

Under tiden som valparna växer så har man fått kontakt med många personer som är intresserade av att köpa valp. Är det en gotlänning som är intresserad, då kommer han och tittar på valparna, är det en fastlänning, då säljs valpen med hjälp av ett fotografi.

De valpar som har sålts till fastlandet (de flesta) har jag själv levererat till köparen, vilket också är positivt, för då får man träffa och lära känna nya människor.

Det blev 18 valpar i fyra kullar som jag är uppfödare till och det är vad som Ronemarkens kennel producerade under åren 2006 till 2010.

Lennart Pettersson, Rone, Gotland