Blixten

Är det inte en gotlandsstövare? Min sambo Agneta hajar till när vi är ute och åker bil på en liten väg mellan Roma och Dalhem på Gotland 1997. En kvinna går med en hund i koppel längs vägen. Vi har koll på alla gotlandsstövare på Gotland och ingen klocka ringer. Här ska inte finnas någon gotlandsstövare.

Vi stannar och frågar. Jo – det är Blixten, en gotlandsstövare, säger Marianne Larsson, som kvinnan heter. Jag och min bror Bert-Ove har honom, och vi bor i den gamla familjegården Aumunds i Roma. Mysteriet tätnar. Det finns ingen Blixten i gotlandsstövareregistret. Vi frågar om hon vet vem de köpt hunden av och när. På Norrgårde i Hamra 1986 blev svaret. Vi vet att Bo Westberg på den gården då tog en kull efter Klinga och Tjabo. Den kullen visade sig senare bli den absolut viktigaste när det gällde att bevara gotlandsstövaren. Vi trodde oss veta att Klinga fick fem valpar då, men ingen Blixten. Vi frågade Bo om Blixten. Då fick vi reda på att Klinga i verkligheten hade fått sex valpar, och gåtan var därmed löst. Av de sex valparna registrerades tre i Kennelklubbens register genom de mönstringar som genomfördes 1991.

Agneta såg nu till att Blixten registrerades genom mönstring inför två utställningsdomare vid en utställning i Visby 1998. Blixten användes sedan till två kullar med Stella, Agnetas och min tik. En kull föddes 1998 och en 2001. Totalt blev det 15 valpar, varav några gick vidare i avelsarbetet. När Blixten fick sin andra kull var han alltså 15 år gammal. Blixten fick så småningom en hjärntumör och avlivades vid en ålder av 17 år. Marianne och Bert-Ove var mycket fästa vid Blixten och han var också en bra jakthund.

Anders Lekander