”När vi fick Molle är en sådan där händelse man minns och bär med sig som ett varmt och ljust minne livet ut. Jag satte mig i bilen och tog färjan över till Visby där jag och min dåvarande hund (Podenkomixen Tyra) skulle träffa Molle och hans uppfödare. Molle hette vid det här tillfället Ivar, han är efter Lukas och Allie. Uppfödarna på Astuens är Göran och Ulla Ekelöf. Vi hade redan tidigare hälsat på hemma hos uppfödarna på Austens.

Resan hem till Stockholm var inte mindre än magisk. Den lilla valpen låg i mitt knä, sov, gnydde och åt. Alla som sett en stövarvalp vet ju hur otroligt söta dem är. Hela den avdelningen av båten gjorde sig snart omvägar för att titta på den lilla valpen.

Anledningen till att vi ville ha just en stövare var att jag ville ha en hund som var lite mer hund, lite tuffare och busigare, och det fick vi med råge. Anledningen till just Gotlandsstövare var rent estetisk måste jag erkänna. Av alla hundar vi tittat på och träffat var gotlandstövarna i en egen klass.

Så nu hade vi vår snygga tuffing. Han har gett tiken Tyra en hel del att jobba med och jag kan nog skylla ett eller två gråa hår på Molle jag med. Men när det väl kom till kritan var han den roligaste och mest lojala hunden man kan tänka sig. En uthållig jaktkompis som aldrig gav upp, i ur och skur, (när vi fortfarande jagade) och med ett vackert skall som höll haren på benen och gubbarna förväntansfulla på pass.

När vi skaffade barn blev det som för många andra då både pengar och tid går till annat. Jakten fick stryka på foten för mig och då också för Molle. Hur skulle det bli, vi var oroliga, en så pass skarp hund med så mycket energi och så stort behov av stimulans utan jakt och med småbarn! Vår oro var helt obefogad. Han har anpassat sig till livet som familjehund med bravur, Molle är barnens bästa vän och livvakt. Han tål allt som kommer från barnen och jag tycker ofta synd om honom när jag ser min jaktkompis utklädd till prinsessa eller användas som hjälpmedel när 1åringen ska lära sig gå och för att inte tala om alla svans- och örondragningar. Inte ett pip. Inte ens när minstingen äter upp hans torrfoder.

Jaktkompis eller familjehund Molle är en del av vår familj och har berikat våra liv på ett sätt jag inte hade en aning om när vi satt på färjan från Visby och drömde om livet som Gotandstövarhusse.